Min dag har hittills varit ytterst oplanerad. När jag vaknade imorse var det någonting annat...
I min trp skulle jag fara till Malå för att hugga på timmerstockar, hjälper SP Trätek med lite skitgöra. Väl kommen på kontoret hörde jag att det var väldigt dåligt väder för att kuta runt på ett sågverks timmerplan. Dessutom hade vi inte tillgång till vitala delar av vår utrustning. Så turen till Malå blev inställd och jag knatade hemåt. Ganska lycklig om jag får vara ärlig. Känner att har koll på skolan och läget under kontroll och känner ingen stress att göra en massa sådana saker just nu, vilket innebar att dagen innehöll oändliga möjligheter till lek.
Efter lite snöskottning och lite slösurfande for jag ut med skidutrustning och draghund i högsta hugg. Sprang nästan till bilen då det var riktigt snöväder och såg framemot att köra slut på hunden. Satte mig i bilen... och den var totalt död. Ungefär för 5e gången hade jag glämt lyset på i bilen så batteriet var helt urladdat. Happ, kreativ som jag är vände jag kosan mot Anderstorps skogar. Blev ändå en skidsväng på den igensnöade skogsvägen som är ett stenkast bort. Var helt underbart, även om lite rullgrus tittade fram ibland och tvärnitade skidorna och satte min nos i backen.
Det var två timmar.... av denna låååånga dag.
Sen blev det lunch och idéerna rusade. Ska jag fara och försöka hitta dom sista julklapparna, ska jag fara och jaga. Kanske hinner jag både och??
Köpa julklappar är inte kul, plus att jag hinner det på onsdag (dagen före julafton...) Så på med jaktkläder, rävlockpipan i bröstfickan och iväääääg. Yes, tänkte jag.
Enda problemet, bilen var fortfarande död. Hade ändå satt det på laddningen och tyckte det borde räcka för att få liv i Ferrarin. Men icke, för eluttaget är ju så finurligt konstruerat att det slår av efter två timmar. Plus att min nya batteriladdare hade en något för krånglig konstruktion för mitt lynne. Så någon jakt blev det inte.
Så här är vi nu, har fortfarande på mig jaktkläderna. Vill liksom inte ta av mig dom, känns bättre. Känns som jag fortfarande ska och jaga, sen varvar jag dessa ord med några svingar med hagelbössan här hemma.
Vad ska jag göra nu, kanske städa för det behövs. Har inte packat för jul och nyår, ska fara onsdagkväll, har inte köpt alla julklappar... men inget av det är nå KUUUUUL!!!
Vill göra nått kul... är väl tvungen att inse att jag måste ta tag i dessa MÅSTEN!!!
Fuck MÅSTEN. Good Bajs
måndag 21 december 2009
torsdag 17 december 2009
SBS
Efter att nyss snabbskummat rubrikerna på Aftonbladet är det första man ser en kvinna som blivit attackerad av hundar, av kampsporttypen. Då snackar vi bullterrier, amstaff m.fl. Blir så förbannat irriterad på alla hundägare som har sådana hundar och inte fattar vilken jobb det är. Jag skulle vilja säga att det inte finns någon hund som inte är snäll i grunden, eller har förmågan att vara lugn och behärskad mot människor och hundar.
Problemet med denna ras är att den lockar för många människor av fel "ras" att bli hundägare. Det anses respektingivande att ha en viss typ av hund. När jag säger ras, vill jag leka lite med orden då vi pratar hundraser, men menar människor som kanske ha nog med att sköta sig själv.
Minns en gång som jag träffade på en tjej som såg rätt stenad ut. Hon hade en sådan här typ av hund och varken koppel eller lydnad syntes till. Hunden som struttandes mot mig, varken hotfull eller orolig. Såg som bara glad ut. Men den hoppade mot mig, och jag tyckte inte om det. Korrigerade den genom att ganska bryskt trycka ner den och samtidigt använda rösten. En klockren korrigering för hunden fattade direkt. Även i hårdhet ganska långt ifrån vad jag praktiserat på våra egna hundar. Tjejen däremot, blev lite sur och tyckte jag var dum med hunden. Blev lite fundersam då, vet hon inte vilken typ av hund hon har. Den kräver en fast hand eftersom den tar varje tillfälle att vara olydig. Speciellt som unghund. Den ska snabbt lära sig vad som är fel och vad som är rätt. Men bevisligen visste inte denna tjej hur man gör det.
Detta är felet med många av dessa hundägare, dom vet inte vilket jobb som krävs för att få kontroll på sin hund. Oftast är dessa hundar rätt hårdnackade och fysiskt tåliga. Då gäller det att som hundägare aldrig ha respekt för hunden, gör den fel ska den få reda på det. "Himlen ska ramla ner" som min kursledare sa. AGERA DIREKT!
Egentligen är det skrämmande hur mycket fel i hantering av hundar jag ser, trots att min erfarenhet av hundar sträcker sig över 2 år. Med det menar jag inte att jag är duktig med hundar, utan att det är alltför många hundägare som inte kräver lydnad på sin hund.
Personligen är jag inte nöjd med min hund förrän vissa delar av grundlydnad är ovillkorlig. Den ska på kommando kunna stanna och kallas in i alla lägen. Det tar både tid, energi och svordomar att få till. Men får man till det så blir man som hundägare mycket lugnare i situationer som kan vara besvärliga.
Jag som springer mkt med min hund tycker det är jobbigt att hålla i ett koppel, eller knyta det runt midjan. Men nu har jag faktiskt kunnat springa med han lös vis sidan, även i stadsmiljö. Oerhört skönt och man kan koncentrera sig på löpningen. Nu händer det nån gång då och då att han inte lyder och ska fram och hälsa på andra hundar. Men då ser jag tusan till att han få reda på att han gjorde fel.
Gör man allting rätt när man ska lära sin hund något nytt, krävs det egentligen bara en gång. Låter helskumt, men stämmer faktiskt. Säger också vad mkt som ska stämma för att det ska räcka. Men hade själv problem med Krut i början. Han ville inte komma på inkallning om han hörde att jag kanske inte var så glad på han. Då höll han sig på avstånd, kunde ta 20 min innan han jag till slut fick tag på han. Då var det ju också alldeled för sent att korrigera också. Men då en dag, gav jag mig fan på att han inte skulle slippa undan. Jag satte helt enkelt efter han och sprang allt jag hade samtidigt som jag skrek i gormade. Sprang tvärs genom vårt bostadsområde och de som hörde och såg mig blev nog lite fundersamma. Till slut var hunden så stressad att den stannade, kröp ihop och var så liten, så liten, så liten. Då fick han nog sin livs utskällning, och sen dess har han aldrig försökt springa undan mig. Det krävdes en gång!
Jag skulle vilja säga åt alla som funderar på att skaffa hund att ta det seriöst. Det ska vara ett intresse. Man ska fundera varför man skaffar hund, vad ska jag ha den till? Därefter ta reda på vad som krävs för att man ska kunna ha den hund man vill ha.
Oftast är det inte hunden den är fel på, oftast är det SBS - Skit Bakom Snöret !!
Problemet med denna ras är att den lockar för många människor av fel "ras" att bli hundägare. Det anses respektingivande att ha en viss typ av hund. När jag säger ras, vill jag leka lite med orden då vi pratar hundraser, men menar människor som kanske ha nog med att sköta sig själv.
Minns en gång som jag träffade på en tjej som såg rätt stenad ut. Hon hade en sådan här typ av hund och varken koppel eller lydnad syntes till. Hunden som struttandes mot mig, varken hotfull eller orolig. Såg som bara glad ut. Men den hoppade mot mig, och jag tyckte inte om det. Korrigerade den genom att ganska bryskt trycka ner den och samtidigt använda rösten. En klockren korrigering för hunden fattade direkt. Även i hårdhet ganska långt ifrån vad jag praktiserat på våra egna hundar. Tjejen däremot, blev lite sur och tyckte jag var dum med hunden. Blev lite fundersam då, vet hon inte vilken typ av hund hon har. Den kräver en fast hand eftersom den tar varje tillfälle att vara olydig. Speciellt som unghund. Den ska snabbt lära sig vad som är fel och vad som är rätt. Men bevisligen visste inte denna tjej hur man gör det.
Detta är felet med många av dessa hundägare, dom vet inte vilket jobb som krävs för att få kontroll på sin hund. Oftast är dessa hundar rätt hårdnackade och fysiskt tåliga. Då gäller det att som hundägare aldrig ha respekt för hunden, gör den fel ska den få reda på det. "Himlen ska ramla ner" som min kursledare sa. AGERA DIREKT!
Egentligen är det skrämmande hur mycket fel i hantering av hundar jag ser, trots att min erfarenhet av hundar sträcker sig över 2 år. Med det menar jag inte att jag är duktig med hundar, utan att det är alltför många hundägare som inte kräver lydnad på sin hund.
Personligen är jag inte nöjd med min hund förrän vissa delar av grundlydnad är ovillkorlig. Den ska på kommando kunna stanna och kallas in i alla lägen. Det tar både tid, energi och svordomar att få till. Men får man till det så blir man som hundägare mycket lugnare i situationer som kan vara besvärliga.
Jag som springer mkt med min hund tycker det är jobbigt att hålla i ett koppel, eller knyta det runt midjan. Men nu har jag faktiskt kunnat springa med han lös vis sidan, även i stadsmiljö. Oerhört skönt och man kan koncentrera sig på löpningen. Nu händer det nån gång då och då att han inte lyder och ska fram och hälsa på andra hundar. Men då ser jag tusan till att han få reda på att han gjorde fel.
Gör man allting rätt när man ska lära sin hund något nytt, krävs det egentligen bara en gång. Låter helskumt, men stämmer faktiskt. Säger också vad mkt som ska stämma för att det ska räcka. Men hade själv problem med Krut i början. Han ville inte komma på inkallning om han hörde att jag kanske inte var så glad på han. Då höll han sig på avstånd, kunde ta 20 min innan han jag till slut fick tag på han. Då var det ju också alldeled för sent att korrigera också. Men då en dag, gav jag mig fan på att han inte skulle slippa undan. Jag satte helt enkelt efter han och sprang allt jag hade samtidigt som jag skrek i gormade. Sprang tvärs genom vårt bostadsområde och de som hörde och såg mig blev nog lite fundersamma. Till slut var hunden så stressad att den stannade, kröp ihop och var så liten, så liten, så liten. Då fick han nog sin livs utskällning, och sen dess har han aldrig försökt springa undan mig. Det krävdes en gång!
Jag skulle vilja säga åt alla som funderar på att skaffa hund att ta det seriöst. Det ska vara ett intresse. Man ska fundera varför man skaffar hund, vad ska jag ha den till? Därefter ta reda på vad som krävs för att man ska kunna ha den hund man vill ha.
Oftast är det inte hunden den är fel på, oftast är det SBS - Skit Bakom Snöret !!
måndag 14 december 2009
Naturen styr
Den dagdrömmarnas man som jag är satt jag igår kväll och drömde mig bort. Funderar mycket på ett liv av enkelhet, utan materialistiskt tänkande. Tillbaka till rötterna, där man förtjänar sitt leverne. Då menar jag, den maten man äter har man plockat, fiskat eller jagat själv. Värmen i stugan kommer från klyven ved.
Det som slog mig var också att mitt liv egentligen är väldigt långt från min dröm. I dagens samhälle är det svårt att kombinera denna längtan med det som så fult kallas "måsten". Man måste ha ett jobb, för att tjäna pengar, för att köpa mat. Man har även vant sig med ett liv med starka sociala förbindelser. Vanan har en negativ effekt, nämligen förmågan att klara sig på egen hand. Det är lätt att känna sig ensam och osocial om man sitter isolerad i någon stuga ute i skogen. Det är något jag väldigt gärna skulle vilja lära mig. Se tjusningen med att på egen hand vara ute i skogen och jaga eller fiska och sedan komma hem till stugan. Sätta sig ner med en god bok framför en öppen eld. Fast sällskapet av trevlig mysig hund får man väl också se som social kontakt. Och det kan man tillåta, även med perioder för återhämtning och rekreation.
I mitt framtida liv lovar jag mig själv i denna stund, att jag finner denna plats. Min tillflyktsort, där min kreativitet med naturens tillgångar flödar.
Inspiration webben: www.trappern.se
Inspiriation film: Into the wild
Inspiration bok: Call of the wild, Varghunden
Det som slog mig var också att mitt liv egentligen är väldigt långt från min dröm. I dagens samhälle är det svårt att kombinera denna längtan med det som så fult kallas "måsten". Man måste ha ett jobb, för att tjäna pengar, för att köpa mat. Man har även vant sig med ett liv med starka sociala förbindelser. Vanan har en negativ effekt, nämligen förmågan att klara sig på egen hand. Det är lätt att känna sig ensam och osocial om man sitter isolerad i någon stuga ute i skogen. Det är något jag väldigt gärna skulle vilja lära mig. Se tjusningen med att på egen hand vara ute i skogen och jaga eller fiska och sedan komma hem till stugan. Sätta sig ner med en god bok framför en öppen eld. Fast sällskapet av trevlig mysig hund får man väl också se som social kontakt. Och det kan man tillåta, även med perioder för återhämtning och rekreation.
I mitt framtida liv lovar jag mig själv i denna stund, att jag finner denna plats. Min tillflyktsort, där min kreativitet med naturens tillgångar flödar.
Inspiration webben: www.trappern.se
Inspiriation film: Into the wild
Inspiration bok: Call of the wild, Varghunden
fredag 4 december 2009
HAT
Är det något jag hatar mer än någonting annat i denna värld är det att sätta min fot i en matvarubutik för att handla. Det är så fruktansvärt "MÅSTE" att jag jag är tvungen att avsky det så min nerv i pannan hoppar ut och springer iväg och kryper in i något svart hål på mjölkhyllan på det där satans COOP SNOORUM.
Tjocka kärringar som går med en hastighet av 10m/h, äckliga gubbar som inte vet vad dom ska handla "Bullens eller Falu...ööööh??", små jobbiga snorungar som skriker och "vill haaaaaaa", kassapersonal som hatar sitt jobb och gråter inombords.
Jag kokar som en vulkan inombords.
När jag dessutom tänkte slå två flugor i en smäll och gå med hundarna dit och hem, så blev min irritation inte mindre av två hundar som ska en dit en hit. Medans jag har händerna fulla med matkassar. Kanske tur, för antagligen hade jag sparkat iväg en som en fotboll och den andra hade jag knutit ihop kalvbenen på om jag inte hade varit upptagen med att bära skiten hela vägen hem.
Jag tar bilen nästa gång, och lämnar hundarna hemma...
Enda lilla roliga är att jag gav Krut ett uppdrag: Bära påsen med bröd hela vägen hem, det klarade han med bravur :)
Väldigt dålig bild, men det är Krut med en brödpåse i käften...
Tjocka kärringar som går med en hastighet av 10m/h, äckliga gubbar som inte vet vad dom ska handla "Bullens eller Falu...ööööh??", små jobbiga snorungar som skriker och "vill haaaaaaa", kassapersonal som hatar sitt jobb och gråter inombords.
Jag kokar som en vulkan inombords.
När jag dessutom tänkte slå två flugor i en smäll och gå med hundarna dit och hem, så blev min irritation inte mindre av två hundar som ska en dit en hit. Medans jag har händerna fulla med matkassar. Kanske tur, för antagligen hade jag sparkat iväg en som en fotboll och den andra hade jag knutit ihop kalvbenen på om jag inte hade varit upptagen med att bära skiten hela vägen hem.
Jag tar bilen nästa gång, och lämnar hundarna hemma...
Enda lilla roliga är att jag gav Krut ett uppdrag: Bära påsen med bröd hela vägen hem, det klarade han med bravur :)
Väldigt dålig bild, men det är Krut med en brödpåse i käften...
Sub 15
Alltså det här med min träning. Har ju ständiga motivationsproblem (dock små) vilket resulterat i ganska lite mängdträning. Har kommit igång bra med kvalitén där jag tuffar på, med små framsteg varje pass. Jag undrar nu om det egentligen är så att jag tränar rätt så rätt. Passet igår var bland de bästa jag faktiskt gjort, och det med träningsdos på 5-7 mil/vecka. Har inte kört långpass kontinuerligt och de längsta passen har legat på 90 min i makligt tempo. Passet då blev 10x500m bana. Farten var bestämd till 1.30 och förhoppningsvis progressiv. Då jag inte kört nå många banpass kändes det bra att hålla den farten. Blev över förväntan då jag inte riktigt bestämt mig för hur många jag skulle köra. Gick mer på känsla.
Det var de 5 första svängarna som var värs, sen lossnade det och jag tuffade på riktigt fint. Om jag hade varit noga med att hålla farten kring 1.27-1.29/500m så hade jag nog pallat 15 st. Valde i stället att öka de sista intervallerna. Sista två gick på 1.23 och 1.19. Bör dock nämna att vilan var så lång som 2 min. Men kanske var det därför jag fick så positiv effekt av passet, kanske lurade jag mig själv att tro mig till bättre form än verkligheten. Men för att vara i form måste man tro det, och då kan det vara bra att ljuga och luras lite! Visst?
Då funderare jag alltså... Sen jag började min satsning på löpning har min träning varit ganska stereotyp, samma typ av träning och ungefär samma mängd. Ca 10-14 mil/vecka. Nu har jag alltså minskat mängden rejält och mer fokus på kavlité. Är det kanske ett vinnande koncept. Visst tror jag det. Byta ut några av de vanliga distanspassen mot ett ordentligt snabbdistanspass på 8-12 k kan nog vara mer givande.
Under hela min löpakarriär har jag känt att jag inte fått ut min kapacitet på träning. Har jobbat så hårt att försöka bräcka 15 min gränsen på 5000m och lyckats en gång med en halv sekund till godo. Det är så många träningspass som talat ett annat språk. Som borde generera tider ner mot 14.40 eller kanske ännu bättre.
Är det då kanske farten jag saknat?
Att vara snabb är någonting som är viktigt även för en 5000m- löpare. Om man inte klarar tempo på 2.50/km utan att få mjölksyra går det inte. Då många lopp, speciellt på SM, har en tendens att öppna i ett övertempo där alla vill hänga på löparen före så måste man klara sådana farter för att hålla hela vägen.
Så mitt recept till mig själv:
Det var de 5 första svängarna som var värs, sen lossnade det och jag tuffade på riktigt fint. Om jag hade varit noga med att hålla farten kring 1.27-1.29/500m så hade jag nog pallat 15 st. Valde i stället att öka de sista intervallerna. Sista två gick på 1.23 och 1.19. Bör dock nämna att vilan var så lång som 2 min. Men kanske var det därför jag fick så positiv effekt av passet, kanske lurade jag mig själv att tro mig till bättre form än verkligheten. Men för att vara i form måste man tro det, och då kan det vara bra att ljuga och luras lite! Visst?
Då funderare jag alltså... Sen jag började min satsning på löpning har min träning varit ganska stereotyp, samma typ av träning och ungefär samma mängd. Ca 10-14 mil/vecka. Nu har jag alltså minskat mängden rejält och mer fokus på kavlité. Är det kanske ett vinnande koncept. Visst tror jag det. Byta ut några av de vanliga distanspassen mot ett ordentligt snabbdistanspass på 8-12 k kan nog vara mer givande.
Under hela min löpakarriär har jag känt att jag inte fått ut min kapacitet på träning. Har jobbat så hårt att försöka bräcka 15 min gränsen på 5000m och lyckats en gång med en halv sekund till godo. Det är så många träningspass som talat ett annat språk. Som borde generera tider ner mot 14.40 eller kanske ännu bättre.
Är det då kanske farten jag saknat?
Att vara snabb är någonting som är viktigt även för en 5000m- löpare. Om man inte klarar tempo på 2.50/km utan att få mjölksyra går det inte. Då många lopp, speciellt på SM, har en tendens att öppna i ett övertempo där alla vill hänga på löparen före så måste man klara sådana farter för att hålla hela vägen.
Så mitt recept till mig själv:
- Visst distans och mängd måste man ha, men kanske inte 15 mil. Räcker nog med max 10 mil, och ett snitt kring 7-8 mil.
- Mer snabbdistans, ett snabbare just under tävlingfart, dvs 3.20/km och ett lugnare kring 3.40/km.
- Högre fart på intervaller, mer mjölksyra träning och då längre vila. Snabbuthållighet fås genom snabbdistanspassen.
- Fortsätta spela tennis. Tror den hjälper till också. Så mkt träningsvärk jag fått och så trött jag varit efter ett pass tennis borde betyda någonting.
- Styrketräning, och då främst löpstyrka. Kände igår att steget kändes bättre än förut, kan det vara den löpstyrka jag kört på sistone. Som jag inte kört så mkt av tidigare.
Mot sub- 15!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)