Vårkänslorna sprider sig alltmer i min löparkropp och träningen blir också därefter. Känns motiverande och körde mitt hårdaste pass på länge igår. Känner mig en aning sliten idag, och därför blir det lite rehabstyrka och lite alternativ träning på gymmet i eftermiddag.
Passet var en lite annorlunda på fartlek som jag kört tidigare.
3 x (3,2,1 min) med 3 x 200m backe mellan varje set. Totalt blev det 15 intervaller. Farten på 3,2,1 min låg från 3.12 min/km - 3.05 min/km. Helt okej fart för mig i dagsläget med tanke på backintervallerna som agerade som kraftsugande element. Totalt med upp- och nerjobb blev det 17 km.
Känner fortfarande att det är musklerna som är flaskhalsen för att springa fort. Det är bra, eftersom det är lättare att få musklerna vana än att ha rätt flås. Med tanke på de tider jag lyckats göra på Broarna så här långt så är jag lite förvånad. Avsaknaden av fartpass under vintern bidrar ju självklart till att min mjölksyratålighet inte är den bästa. Men flåset finns där, vilket är ett bevis på att man inte behöver springa så mkt. Bara man tränar kontinuerligt, vilket jag gjort med skidor, löpning och styrketräning.
Över till hund och jakt.
Efter helgen i fjällen insåg jag att jag har en i skogen ganska självständig hund som görna beger sig ut på jakt på egen hand. En fågelhund är detta ett icke önskvärt beteende. För att stävja detta beteende har jag under veckan gjort korta turer i skogen med kvalitativ träning av ett systematiskt sök. Dvs. hunden ska inte gå så mkt på djupet utan söka i ett sicksack mönster framför mig. Det är detta man i fågelhundskretsar kallar reviering.
Som tur är har Krut efter ett tag begett sig ut på de där längre turerna. För att få en hund som söker kontakt med mig, utan att behöva styra den med röst eller pipa har jag således låtit han sticka iväg. Sedan sprungit iväg en bit och gömt mig. När hunden väl kommer tillbaka och undrar var husse är hoppar jag fram när han blivit lagom orolig. Sedan har verkligen visat att sådant beteende inte är tolererbart. Resultatet börjar redan visa sig, han blir bättre och bättre på att söka kontakt.
Jag har hellre en hund som söker för mkt kontakt och stöd än tvärtom. Ska man mestadels jaga i skog är detta mer värt. För i tät skog räcker 50 m för att uppsynen av hunden ska vara starkt begränsad.
På söndag startar jag en kurs för fågelhundsdressyr, som jag även gick förra året. En del kanske kan tro att träningen inte gått så bra. Men det har den ju, men målet är att träna samma saker, men med högre krav. Sedan ska jag även gå en kurs inför eftersöksproven, för att i år ska Krut banne mig få gå jaktprov och visa vilken duktig jakthund det är.
Nu, över till exjobb...
fredag 23 april 2010
måndag 19 april 2010
Första jaktprovet
I helgen drogs lasset upp till Klimpfjäll för två dagars jaktträning på fjället. Underbart väder och godkänd fågeltillgång gjorde att det blev en perfekt helg.
Lördagen gick vi upp på ett fjäll med 7 hundar och förare. Det är perfekt när man är så pass många hundar, inga problem att ha full fart hela dagen när varje släpp blir ca 20-30 min.
Krut skötte sig exemplariskt, ett sök som aldrig förr. Han gick lagom stort och höll ändå kontakten med mig. Han jagade verkligen, tyvärr lyckades han inte få någon riktig fågelsituation.
Hans framfart gjorde att jag blev övertalad att testa han på prov, som några andra var där för att göra. Söndagen blev det alltså mitt och Krutans första jaktprov. Slutade med ett 2a pris och två fågeltagningar. Tyvärr visade han inte samma fina sök som på lördagen och han jagade lite väl mkt själv. Svårt att han kontroll på hunden om man ser honom jaga som tusan och reviera superfint 400-500 m bort. Men han är ju en fågelfinnare, och det är ju det viktigaste om man har en fågelhund. Två situationer fixade han, han stog hårt och avancerade (dvs. tryckte upp fågel på mitt kommando). Han är dock något ståndfast, dvs. han står väldigt hårt när han väl har fågel i nosen. Kan vara svårt att få han och lösa upp och skicka upp fågeln.
Men två situationer, jag fick stopp på honom hyffsat snabbt och var lugn i skottet.
I momentet ingår även apportering, men eftersom ripa inte är lovlig att skjuta nu så fick detta bli på en död fågel med startpistol. Tyvärr, väldigt tyvärr blev det en klockren knallapport. Dvs. han stack till fågeln när skottet gick, och det är INTE bra. Det som då förvånade mig är att han ändå gjorde en klockren apportering, inget tugg eller tveksamheter på att han skulle hämta fågeln åt mig.
Resultatet blev till slut en 6a i fältsök och 9 i apporten. Det som drog ned betyget på båda momenten var denna knallapport. Om han hade hållt sig i skinnet hade resultatet antagligen blivit 7 i fältsök och 10 i apport. Mycket, mycket synd. Eftersom han nu är 2 år var det i öppen klass jag startade, och kraven där är högre än i unghundklass. 7-10 på fjället hade därmed lett till ett 1a pris och en mkt bra provpremiär. 6-9 är inte något att skämmas för heller, men när det är så tydliga skitmisstag pga olydnad känns det extra surt.
Men det gav mersmak att jobba hårt i sommar med lydnaden och den hundträning som hör till för att gå några prov i höst.
Och FJÄLLJAKT, underbart. Är supersugen på ta hela premiärveckan till fjälls i höst.
Det är lite roligt att året har blivit med innehållsrik med jakthund.
Våren- då börjar jaktträningen, man kan jaga lite på vinterfjället och solen börja skina.
Sommaren- hårdträning med spår, apport och sök samt en massa andra roliga aktiviteter.
Hösten- som annars kan vara en depptid är nu den stora högtiden. 25 aug är det fågelpremiär och det man jobbat på större delen av året ska praktiseras.
Längtar alltså mer till hösten än sommaren nuförtiden :-)
Lördagen gick vi upp på ett fjäll med 7 hundar och förare. Det är perfekt när man är så pass många hundar, inga problem att ha full fart hela dagen när varje släpp blir ca 20-30 min.
Krut skötte sig exemplariskt, ett sök som aldrig förr. Han gick lagom stort och höll ändå kontakten med mig. Han jagade verkligen, tyvärr lyckades han inte få någon riktig fågelsituation.
Hans framfart gjorde att jag blev övertalad att testa han på prov, som några andra var där för att göra. Söndagen blev det alltså mitt och Krutans första jaktprov. Slutade med ett 2a pris och två fågeltagningar. Tyvärr visade han inte samma fina sök som på lördagen och han jagade lite väl mkt själv. Svårt att han kontroll på hunden om man ser honom jaga som tusan och reviera superfint 400-500 m bort. Men han är ju en fågelfinnare, och det är ju det viktigaste om man har en fågelhund. Två situationer fixade han, han stog hårt och avancerade (dvs. tryckte upp fågel på mitt kommando). Han är dock något ståndfast, dvs. han står väldigt hårt när han väl har fågel i nosen. Kan vara svårt att få han och lösa upp och skicka upp fågeln.
Men två situationer, jag fick stopp på honom hyffsat snabbt och var lugn i skottet.
I momentet ingår även apportering, men eftersom ripa inte är lovlig att skjuta nu så fick detta bli på en död fågel med startpistol. Tyvärr, väldigt tyvärr blev det en klockren knallapport. Dvs. han stack till fågeln när skottet gick, och det är INTE bra. Det som då förvånade mig är att han ändå gjorde en klockren apportering, inget tugg eller tveksamheter på att han skulle hämta fågeln åt mig.
Resultatet blev till slut en 6a i fältsök och 9 i apporten. Det som drog ned betyget på båda momenten var denna knallapport. Om han hade hållt sig i skinnet hade resultatet antagligen blivit 7 i fältsök och 10 i apport. Mycket, mycket synd. Eftersom han nu är 2 år var det i öppen klass jag startade, och kraven där är högre än i unghundklass. 7-10 på fjället hade därmed lett till ett 1a pris och en mkt bra provpremiär. 6-9 är inte något att skämmas för heller, men när det är så tydliga skitmisstag pga olydnad känns det extra surt.
Men det gav mersmak att jobba hårt i sommar med lydnaden och den hundträning som hör till för att gå några prov i höst.
Och FJÄLLJAKT, underbart. Är supersugen på ta hela premiärveckan till fjälls i höst.
Det är lite roligt att året har blivit med innehållsrik med jakthund.
Våren- då börjar jaktträningen, man kan jaga lite på vinterfjället och solen börja skina.
Sommaren- hårdträning med spår, apport och sök samt en massa andra roliga aktiviteter.
Hösten- som annars kan vara en depptid är nu den stora högtiden. 25 aug är det fågelpremiär och det man jobbat på större delen av året ska praktiseras.
Längtar alltså mer till hösten än sommaren nuförtiden :-)
onsdag 14 april 2010
Löparsäsongen 2010 är igång!
Ja, som vanligt glest mellan inläggen. Men har helt enkelt inte haft varken behov att skriva av mig eller något ytterst intressant att redovisa.
Denna blogg såg ju dagens ljus när jag valde att lägga ner min hemsida. Detta som ett sätt att dels förmedla hur jag bedriver min träning och även hjälpa andra som behöver tips och motivation att träna löpning. Att det blev en blogg i stället för hemsida var också att jag skulle kunna ordbajsa om mina andra intressen utöver löpningen utan att känna att man gled från ämnet, med en hemsida om löpning och det plötsligt handlar om jakt eller något annat.
Broarna Runt i Skellefteå hade premiär igår. Känner att min form är långt ifrån några PB på sträckan, vilket heller inte har varit målet med vinterträningen. Jag ser mig själv som en hårt satsande elitmotionär, men det ska vara roligt att träna. Under vintern har jag haft målsättningen att träna kontinuerligt mer än att träna hårt. Har jag inte känt för att springa har jag åkt skidor, eller tränat styrka. Har jag inte varit sugen på intervaller har jag bara kört distans. Har jag inte velat träna har jag inte gjort det. Så enkelt är det.
Är nog därför som jag nu känner att myrorna i benen börjar komma, och i och med Broarna premiären är löparsäsongen igång på allvar. Vilket känns oerhört kul. Jag känner ett sug att träna mer fart, bli trött, flåsa och lida!
Min premiär blev för helt okej och jag känner mig nöjd med insatsen. Tiden blev till slut 16.25. Målsättningen före start var att hålla jämn 3.15/km fart, vilket blir en sluttid på just 16.25. Bockar av en lyckad målsättning. Det som var både positivt OCH negativt var min vader.
Mitt löpsteg kräver god styrka i vadmuskulaturen, och den känner jag inte är optimal just nu. Beror dels på ovana med hårdare underlag och dels på bristen på fartpass. Detta gjorde att jag var tvungen att hålla igen för att vadmusklerna inte skulle gå sönder. Positivt med det är då att det alltså finns sekunder att få ut redan nu.
Fokus blev därför en bit in i loppet inte på tiden, därför skönt att ändå ha kunnat uppfylla mitt tidsmål. Jag försökte undvika asfalten så mkt det gick, och sprang på sidan. Loppet blev pga antagligen lite bökigare och tyngre. Så peppar, peppar, ta i trä!
Övriga projekt som är i görningen är ett samarbete med Friskvårdskompaniet. Där kommer jag under våren hålla i gemensamma löparpass. Hoppas på hitta åt alla gömda löparnördar i våran lilla stad.
Barmarkssäsongen för alla hockeyspelare är snart igång, och det bävar säkert över att snöra på sig dom där förbannade löparskorna igen. Jag kommer att bedriva fysträning med AIK´s B-juniorer. Dom kommer få känna den smärtan som löpare lär sig att älska!
Denna blogg såg ju dagens ljus när jag valde att lägga ner min hemsida. Detta som ett sätt att dels förmedla hur jag bedriver min träning och även hjälpa andra som behöver tips och motivation att träna löpning. Att det blev en blogg i stället för hemsida var också att jag skulle kunna ordbajsa om mina andra intressen utöver löpningen utan att känna att man gled från ämnet, med en hemsida om löpning och det plötsligt handlar om jakt eller något annat.
Broarna Runt i Skellefteå hade premiär igår. Känner att min form är långt ifrån några PB på sträckan, vilket heller inte har varit målet med vinterträningen. Jag ser mig själv som en hårt satsande elitmotionär, men det ska vara roligt att träna. Under vintern har jag haft målsättningen att träna kontinuerligt mer än att träna hårt. Har jag inte känt för att springa har jag åkt skidor, eller tränat styrka. Har jag inte varit sugen på intervaller har jag bara kört distans. Har jag inte velat träna har jag inte gjort det. Så enkelt är det.
Är nog därför som jag nu känner att myrorna i benen börjar komma, och i och med Broarna premiären är löparsäsongen igång på allvar. Vilket känns oerhört kul. Jag känner ett sug att träna mer fart, bli trött, flåsa och lida!
Min premiär blev för helt okej och jag känner mig nöjd med insatsen. Tiden blev till slut 16.25. Målsättningen före start var att hålla jämn 3.15/km fart, vilket blir en sluttid på just 16.25. Bockar av en lyckad målsättning. Det som var både positivt OCH negativt var min vader.
Mitt löpsteg kräver god styrka i vadmuskulaturen, och den känner jag inte är optimal just nu. Beror dels på ovana med hårdare underlag och dels på bristen på fartpass. Detta gjorde att jag var tvungen att hålla igen för att vadmusklerna inte skulle gå sönder. Positivt med det är då att det alltså finns sekunder att få ut redan nu.
Fokus blev därför en bit in i loppet inte på tiden, därför skönt att ändå ha kunnat uppfylla mitt tidsmål. Jag försökte undvika asfalten så mkt det gick, och sprang på sidan. Loppet blev pga antagligen lite bökigare och tyngre. Så peppar, peppar, ta i trä!
Övriga projekt som är i görningen är ett samarbete med Friskvårdskompaniet. Där kommer jag under våren hålla i gemensamma löparpass. Hoppas på hitta åt alla gömda löparnördar i våran lilla stad.
Barmarkssäsongen för alla hockeyspelare är snart igång, och det bävar säkert över att snöra på sig dom där förbannade löparskorna igen. Jag kommer att bedriva fysträning med AIK´s B-juniorer. Dom kommer få känna den smärtan som löpare lär sig att älska!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)