U2 Ullevi 31 juli

Semestern är snart slut och jag undrar, vad har jag gjort. Inget speciellt, inte rest någonting, varken jagat eller fiskat, inte varit ut med Krut särskilt mycket i skogen, inte tränat mer än normalt. Jo, iofs blev det ju nästan en vecka på en tävling i Jämtland och Norge.

Väskan är dock packad för ett gott semesteravslut. Hoppar nämligen på tåget till Göteborg ikväll för att som slutmål ta sig till Ullevi. Det var tydligen någon rätt känd musikgrupp som skulle ha någon slags föreställning. Hoppas det blir trevligt.

Dagen så här långt har ändå varit jobbig. Känner mig stressad, varför blir det alltid så när jag ska iväg någonstans. Allting görs i sista sekund och då hinner jag inte göra allt jag tänkt, nätt och jämnt packa väskan för att på minuten hinna med bussen,tåget eller flyget. Tyvärr tar jag på så vis bort lite av nöjet att fara iväg. Blir en känsla av att det mest känns jobbigt.

Det sämsta med mig är min förbannat kassa framförhållning. Att vara så vedervärdigt dålig på att planera och därfefter hålla sig till den planen, är egentligen inte möjligt för en sån som jag. Ständigt har grejer på gång, många bollar i luften samtidigt och vilja göra betydligt mer saker. Det funkar inte, ge mig en örfil så jag vaknar.

För att avsluta detta lite negativa inlägg positivt nämner jag dagens kommentar som också blev dagen boost för självförtroendet. Eftersom det var en varm dag tränade jag iförd endast shorts och skor, mötte en kille som pekade på mig och sa "det där, det är magmuskler".
Även om det var en blått tio år gammal pojke så blev jag ändå glad.

En god bok

Jag är inte den som plöjer böcker på löpande band, som min far. Läser egentligen ganska sällan böcker, och många av de böcker jag påbörjat har inte avslutats. Antingen av bristande intresse för bokens innehåll eller att jag glömt handlingen och hela tiden måste läsa avsnitt om igen.

Men senaste tiden har jag dock hittat böcker som väckt mitt intresse. Först var det "Varghunden" av Jack London. Den fängslade mig så till den grad att jag i princip inte kunde lägga den ifrån mig. Hade jag inte haft en flickvän och ett socialt liv hade jag nog stängt in mig och plöjt den från första till sista sidan på en gång.
Bokens handling består att huvudkaraktären Vitkäft. En hund eller varg kanske, vars livsöde skildras. Födseln i vildmarken, hård uppfostran av indiander, rå och obarmhärtig behandling av en man som enbart använder den som kamphund. Boken har ett lyckligt slut. Som hundägare kanske man inte lärde sig något, kanske hur man kan prygla en hund så den blir aggressiv och vresig. Men London skildras hundens tankar, som det känns, ganska realistiskt. De svaga ska förtryckas och den starka ska respekteras.

Efter att avslutat det projektet gick jag vidare till Stieg Larssons böcker. Eftersom den första delen av Millenium-serien hade avverkats på bio. Jag vet, bio är aldrig lika bra som boken. Men jag hade handlingen och kanske jag återkommer till första delen vid ett senare tillfälle. Hur som helst var det andra delen, Flickan som lekte med elden. Den boken har nästan satt mitt samboförhållande på spel, då jag inte kunnat hålla mig om att dissa henne vid sängdags och suttit upp till sena timmen och plöjt. Igår kväll satt jag exempelvis från 22.30 till 02.30. Hade gärnat fortsatt om jag inte riskerade att totalt förstöra morgondagen (idag). Men som flickvän bli utmanövrerad av en bokjävel är kanske inte det man önskar sig.

Ligger jag på minus måntro...

Hemsida om löpning blir blogg om löpning med extra allt!

Här här då min blogg. Det här med att blogga är ju som på modet, och man vill ju hänga med. Vissa kan tycka det är lite fånigt att blogga om man inte har något speciellt att förmedla. Eftersom jag ser denna blogg som ett alternativ till den hemsida jag tidigare haft så ska jag försöka förmedla mitt liv så intressant som möjligt.

Det jag tyckte med hemsidan var att jag inte bara ville koncentrera mitt berättande till enbart löpning. Då jag dessutom känner en liten motivationsbrist och träning blir därefter blir mitt samvete bara tyngre då jag inte kan dela med mig av den satsning jag gör på löpning.
Jag är och förblir en löpare, och tror fortfarande att jag har mina bästa tider framför mig.

Men genom denna blogg ger den mig utrymme att dela med mig av alla andra intressen jag också har. Kommer exempelvis skriva en hel del om hund och jakt eftersom min korthåriga vorsteh Krut står inför sin första jaktsäsong, och man kan även säga att det blir min första också.

På återseende och jag hoppas de få trogna besökare jag hade på hemsidan följer med mig hit!