Jag är inte den som plöjer böcker på löpande band, som min far. Läser egentligen ganska sällan böcker, och många av de böcker jag påbörjat har inte avslutats. Antingen av bristande intresse för bokens innehåll eller att jag glömt handlingen och hela tiden måste läsa avsnitt om igen.
Men senaste tiden har jag dock hittat böcker som väckt mitt intresse. Först var det "Varghunden" av Jack London. Den fängslade mig så till den grad att jag i princip inte kunde lägga den ifrån mig. Hade jag inte haft en flickvän och ett socialt liv hade jag nog stängt in mig och plöjt den från första till sista sidan på en gång.
Bokens handling består att huvudkaraktären Vitkäft. En hund eller varg kanske, vars livsöde skildras. Födseln i vildmarken, hård uppfostran av indiander, rå och obarmhärtig behandling av en man som enbart använder den som kamphund. Boken har ett lyckligt slut. Som hundägare kanske man inte lärde sig något, kanske hur man kan prygla en hund så den blir aggressiv och vresig. Men London skildras hundens tankar, som det känns, ganska realistiskt. De svaga ska förtryckas och den starka ska respekteras.
Efter att avslutat det projektet gick jag vidare till Stieg Larssons böcker. Eftersom den första delen av Millenium-serien hade avverkats på bio. Jag vet, bio är aldrig lika bra som boken. Men jag hade handlingen och kanske jag återkommer till första delen vid ett senare tillfälle. Hur som helst var det andra delen, Flickan som lekte med elden. Den boken har nästan satt mitt samboförhållande på spel, då jag inte kunnat hålla mig om att dissa henne vid sängdags och suttit upp till sena timmen och plöjt. Igår kväll satt jag exempelvis från 22.30 till 02.30. Hade gärnat fortsatt om jag inte riskerade att totalt förstöra morgondagen (idag). Men som flickvän bli utmanövrerad av en bokjävel är kanske inte det man önskar sig.
Ligger jag på minus måntro...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar