Hoppfull

Nå. En ny vecka, fattar inte varför sommarvärmen aldrig kan ta slut. Jag har ju börjat tycka om den friska härligt kyliga höstluften. För närvarande är det ju riktigt beachväder ute. Inte bra nu när jaktsäsongen satt igång. Blir ju så varmt för hunden och han går inte lika hårt lika länge i sådant här väder. Men det är som det är.

Senaste två tävlingarna har känts oväntat bra, först 10000m loppet där jag dock fick stryk med minsta marginal i min löparkarriär. Sen var det Umemilen som jag visserligen också fick stryk av en viss Lustig (Kalasmilen). Han var dock inte lika långt före mig som då, nu "endast" 35 s mot 1.10 min då. Men brydde mig heller inte att hänga med i hans hårda öppningstempo. Var hela 55 s efter vid halva loppet, vilket i sin tur betydde att jag var den snabbaste löparen i loppet på andra halvan. Sprang sista 5k på 16.02, och första halvan på 16.20. Tycker själv att jag sprang riktigt behärskat och klokt. Valde att inte gå med Lustig, Nicke Berglund och Janne Westerberg och släppte Nicke och Janne vid 2,3k. Vid halva loppet var jag 20 s efter Janne. Vid 6 km försökte jag intala mig själv positiva tankar som att det är på den här delen av loppet jag är som starkast, och jag lyckades vilket resulterade i att jag tog in försprånget som Janne hade och var ikapp vid 7,5k. Sen gjorde jag ett "Krille Österlund"-ryck vid 8,5k. Innebär ett överraskande och explosivt ryck i ca 100-150 m för att skapa sig själv en lycka och den fick jag och ökande till 18 s i mål. Sluttiden blev 32.22 vilket endast är 3s från mitt PB på banan som jag gjorde för två år sen. Då sprang jag senare Lidingöloppet på 1.47.48 vilket då räckte till plac 15. Med andra ord har jag blivit allvarligt hoppfull inför årets roligaste tävling, världens största terränglopp; Lidingöloppet den 26 sep.