Det visade sig att DM-loppet över 10000m igår blev en hårdare kamp än väntat. Små marginaler handlade det som vid avgörandet. Tyvärr måste jag säga även om det skiljde4 hundradelar oss emellan i mål var det det psykologiska underläget jag satt mig i mot just min motståndare. Hela loppet fram till att Krille väl kom ifatt sprang jag som bara och väntade på att han skulle komma. När han väl kom ifatt tog jag för givet att han lagt in den högre växeln, men icke. Fick därför bra draghjälp en stund. När 8000m var sprunget och Österlund inte visade sig särskilt dragvillig kom första tanken att jag faktiskt hade en rimlig chans. Jag menar, får man en sådan tanke först efter 80% av loppet får jag ju skylla mig själv. Trodde även jag hade han med 200m kvar att springa. I kurvan mot upploppet tryckte han på lite till. In på upploppet fick jag verkligen börja slita för att hålla jämna steg, sen sista 30 m stumnade han och jag tog något steg men då var det för kort för att hinna ikapp. 10 m till och segern hade gått till Skellefteå!
Så klart det känns surt att inte vinna när man är så nära. Att förlora med 4 hundradelar på 10000m ska inte kännas bra. Men å andra sidan kul att inte vara 30s efter och gav ett bra kvitto på att formkurvan är stigande mot Lidingöloppet.
Se Norran om loppet:http://norran.se/sport/article332393.ece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar