Samvete, bra eller dåligt?

Ja det är en svår fråga. Kom att tänka på det eftersom jag lätt får dåligt samvete gentemot mig själv då jag inte hinner göra allt jag vill göra. Tyvärr skulle det heller inte bli möjligt även med med visionen som Mange Schmidt så fint beskriver i sin låttext nedan (Ledig).

Men framförallt har jag dåligt samvete mot min hund, vet att han faktiskt kan bli en av stans, länets, landets och även världens bästa fågelhundar men inte om man inte får vara ute i skogen. I och med att solen går ner tidigare och tidigare kan man inte längre fara ut kl fem, för då är det i princip mörkt. Egentligen har jag ju goda möjligheter att flexa med skolan. Jaga och träna när det är ljust ute, plugga när det mörkt. Vissa dagar skulle jag faktiskt kunna göra så.

Är dock mitt i tenta tider och har därför varit mycket med det.

Hösten håller även så sakteliga övergå till vinter och den snö som lagt sig under veckan är nog här för att stanna. Tyvärr säger jag. Sen jag började med löpning har jag börjat tycka mindre om vintern eftersom det inte är lika kul att springa i snömodd, fast åka skidor är ju kul och även bra träning. Men med jakthund kommer ytterligare en anledning att inte tycka om snö, mkt snö på backen innebär jobbigt för hunden att pulsa, jag måste skida och fastna med dessa överallt i gammskogen, finns ingen mat för fåglarna på backen utan de sätter sig i träden. Då gör en annan, iofs trevlig, jakt nämligen toppfågel. Men vilken nytta har man av en stående fågelhund då.

Krav för tjädern från jakttidning år 1887:
”...der måste finnas större hult af grof och mogen tall, kärr och bäckdrag få
ej saknas och markhöljet af buskar och skogsbär måste vara tillstädes.”