Röbäckskneget

Tjena, igår var en bra dag. Tävlingen i Röbäck över 7k terräng gick över förväntan. Även om jag hade varit besviken att få spö av någon annan än Krille Österlund. Fixade därför andraplatsen.
Det positiva med loppet var att jag precis som jag planerade sprang på känsla, ville inte gå mig stum. Framförallt ingen sådan känsla före halva loppet. Hittade ett bra flyt där jag ändå hade några bakom om mig som stressade på lite. Lyckades ändå ta det rätt lugnt på de tunga partierna med uppförslöpningar, även om jag kände de andra flåsande i nacken. Såg därför till at dra ifrån lite just efter dessa partierna. Ville inte släppa upp någon, mest för det psykologiska. Ingen skulle få känna att de hade någon chans mot mig :-)
Mot slutet kände jag dock att jag hade kunnat svara bra om någon försökte någon sådant.

Passet idag som blev distans på Vitbergets kuperade terräng. 20k där jag nog fick grilla Anton lite. Drog med han på de flesta av de jobbigaste backar terrängen erbjuder. Själv kände jag mig lätt som en fjäder, och pulsen talade samma språk. Avslutade med 2k i 3.25-fart. Mest pga av att jag ville hinna hem i tid för att se Bekele vinna 5000m på VM. Lite oroande ett tag, när han detta är den anda mästerskaps medalj han inte hade. Lagat som vunnit mot honom tidigare såg störande oberörd ut i slutet. Det blev även han som var främste utmanare, och Bekel såg slagen ut med 50m kvar av upploppet. Då tog Kenny fram det som bara Kenny kan ta fram, ett jävlar anamma och tänkte säkert att jag ska inte ta stryk av en kenyan som vill vara amerikan.

Kvällen erbjöd surströmming hos päronen. Underbart är inte ordet för maten, men dock för atmosfären som gamla goda Bjässviken erbjuder. Spegelblankt hav, tyst och lugnt, solnedgång.
Hade bifogat en bild om jag inte skulle tycka det äääär så jooooobiiiigt att lägga in bilder. Hojja*

Nu väntar en spännande vecka, jag ska slutföra rapporten vi har kvar på jobbet på egen hand. Mon co worker har nämligen lämnat bygget för att fortsätta sina studier i Umeå. Samtidigt är det fågelpremiär på tisdag. Har väntat länge på denna dag, nu är den här. Det är nu Krut ska gå från en flängig valpig unghund och bli en stor, stark och frustande jaktmaskin. Efter ett tag ska han yla, gnälla och skälla när bössan åker fram, när bilen svänger in på skogsvägar. Ris, buskar och träd ska aldrig vara ett hinder för mitt vilddjur. En killing machine, en kelande ynklig sådan :-)

över...... och ut